Det är jag som är Janna

Mitt intresse för C vitamin startade för ca 10 år sedan. Jag var kroniskt sjuk och sängliggande större delen av dygnets timmar. Eftersom jag är envis och född i en hink med jävlaranamma så sökte jag vägar för att bli frisk. Jag hade redan tagit på mig ansvaret för varför jag blev sjuk i första början och nu var det mitt ansvar att ta hand om min hälsa. 2007 Så kollapsade min kropp efter många år med stress både fysisk och psykisk. Varje dag, varje stund så var varje rörelse jag tog en kamp. Energin fanns där helt enkelt inte. 
I mitt bakhuvud så kom jag alltid tillbaka till den punkten då jag fick reda på att jag hade borrelia i 2003 men eftersom mina blodprover visade negativt på någon infektion så kunde det ju inte vara det. 

Efter att ha provat det mesta som min läkare kunde hitta på, allt från psykofarmaka till epileptika, så förstod jag efter ett par år att detta inte funkade. Jag började då studera alternativa behandlingar på egen hand och läste allt jag kunde komma över. Som tur var så hade jag alltid haft ett intresse för vitaminer, näring överlag och nyttig kost. Jag började gräva djupare och djupare och hittade massor med information tack vare internet. 
En bekant till mig som är forskande läkare, berättade vid ett tillfälle om för mig att hon använde sig av intravenös C vitamin varje gång hon fick in en paracetamolförgiftad patient på akuten. Så jag förstod då att detta faktiskt var en möjlighet för sjukvården att använda sig av denna metod även på andra sjukdomar om de öppnade upp sig för möjligheten. 

Tyvärr så finns det enbart en liten grupp läkare i Sverige som skriver ut C vitamin IV än så länge. Andra läkare jag stött på har hånat idén om C vitamin IV sedan tandläkare använde sig av det vid kvicksilverförgiftningar med gott resultat. Jodå, jag har själv sett dem på läkarkonferens i Stockholm där de hånat denna metoden inför varandra. 

2009 så fick jag diagnos ME/CFS på Gottfries kliniken i Mölndal. De gav mig bara en diagnos och meddelade att det fanns inga behandlingar utan jag fick lära mig leva med sjukdomen. 

Jag lyckades tack vare bra kost, tillskott och megadosering av bland annat c vitamin att ta mig upp på fötterna och vissa dagar var "normala" och jag kunde äntligen klara av lite mer än vad jag gjort tidigare. Hösten 2015 kände jag att jag var definitivt på rätt väg men det var en tröskel som jag inte kunde komma över helt. 

Början av 2016 fick jag se mitt blod under mikroskop och jag kunde då tydligt se att det var mycket spiroketbakterier i mitt blod samt en gramnegativ bakterie som heter anaplasma i mina vita blodkroppar. Det var inte längre så konstigt att jag mådde som jag mådde ibland. Det visade sig då att alla de blodprover jag tagit inom vården hade visat felaktigt resultat i många år och jag hade fått lida länge på grund av detta. Nu vet jag dessutom att om de hade visat positivt så hade jag ändå inte fått någon hjälp eftersom man anser i Sverige att det räcker med 10 dagar antibiotika för att bota fästingburna infektioner. 

Att åka utomlands för att få vård för detta fanns det inte ekonomi för eftersom jag var sjukpensionär och dessutom ensamstående mamma. Jag fick lösa min behandling på eget sätt. Jag lyckades dels genom att ta höga doser C vitamin oralt samt att jag lyckades få tag på en läkare i Sverige som hjälpte mig med intravenös C vitamin. 

Med de höga doser jag fick så gick mitt tillfrisknande ganska snabbt och jag kände att jag äntligen hade luft under vingarna igen. Kroppen har fått lita mycket under de åren jag varit sjuk och det är fortfarande en process att läka den från alla skador som infektionerna har skapat. Jag känner iallafall att jag lever och orkar leva igen!

Tack vare höga doser C vitamin så har jag min hälsa och jag slutar aldrig predika om dess effekter. Livsmedelsverket kan dra dit pepparn växer...de får aldrig tysta mig!